Det som brukar väcka reaktioner hos folk som hör min berättelse är det besked som läkaren gav mig, att jag troligtvis aldrig skulle kunna få barn p g a ärrbildning på äggledarna efter den infektion jag fått som troligtvis var orsakad av "främmande föremål". Nu med facit i hand så kan jag bli väldigt arg på just dem orden som yttrades så kallsinnigt i ett sterilt undersökningsrum för många år sedan men min reaktion då var helt annorlunda. Den var inte särskilt rationell, men förmodligen förståelig på sitt sätt. Jag bestämde mig där och då för att det "inte gjorde något" för jag ville faktiskt inte ha några barn... Hur man nu kan veta det så säkert som sjuttonåring...

Men livet förändras, vi får nya chanser och tack och lov så lyssnade inte läkarna på mina ord den gången utan tog mig senare under behandling för att jag i framtiden förhoppningsvis skulle kunna få göra ett aktivt val. Att inte vilja ha barn är helt ok, men det ska vara ett frivilligt val då och inte en påtvingad efterkonstruktion för att kunna hantera smärtan av att det är något som är fysiskt "fel".

Och som de flesta av er vet vid detta laget så har jag nu en fantastisk son, som av förklarliga skäl är mitt största mirakel, men den dagen då stickan visade att jag var gravid så var det inte lycka jag kände. Jag hade under så lång tid intalat mig själv att jag inte ville ha några barn, och trots att förnuftet visste att den laserkirurgiska behandlingen jag genomgått ökat mina chanser avsevärt så hade inte känslorna hunnit ikapp (det sades då att det var ca 45% chans till en lyckad korrigering eftersom blockeringen "tursamt nog" satt i den lägre delen av äggledaren).

Jag hade svårt att glädjas fullt ut under graviditeten, svårt att knyta an till det lilla liv som växte i mig. Efter att under flera år ha varit inställd på att inte kunna få barn så var det svårt att förstå och greppa allt så det tog tid för kärleken till mitt barn att växa fram. Nu är den dock starkare än något annat! Min son är den finaste gåva jag någonsin fått, helt oväntad, men högt älskad!